"Game's the same, just got more fierce"

Monthly Archives: March 2012

Imorse såg jag på God Morgon Sverige där Danny Saucedo var gäst. Då tänker jag givetvis jaha, klart de måste intervjua ännu en tråkig mellodeltagare med töntig frisyr. Men så fel jag hade! Danny är nämligen Earth Hour-ambassadör för WWF. Visst låter det som ett dåligt aprilskämt? Om du hade sett intervjun hade du förstått att det här ändå bara var första chocken. Men just då försökte jag ändå att vara öppensinnad och tänkte att Danny givetvis måste ha något vettigt att säga, för inte blir man ambassadör för WWF annars? Kanske han kommer att prata om hur västvärlden omöjligen kan fortsätta att leva som de gör, att vi i grunden måste ändra hela vårt samhällssystem om vi inte vill  bo i grottor om sådär 100 år. Kanske han säger att politiker måste lägga mer tid på miljöfrågan?

Pizzakartonger. Det är det Danny pratar om. Om hur trött han blir på sina vänner som inte orkar källsortera en pizzakartong. Det är ju så himla enkelt! Sen pratar han lite mer om källsortering. Om hur mycket han älskar det och hur mycket han lekte med det som barn. Okej, du vill ligga med ruttna tomater och urdiskade mjölkpaket. Något mer? Givetvis. Danny ska börja med en köttfri måndag. Han har haft en köttfri månad men det var såååå jobbigt, så det måste ingen göra. Sortera pizzakartonger, ja, men något så uppoffrande som att sluta med köttet? Nä för det är ju jobbigt. Jobbigare än att sortera en pizzakartong.

Jag ville så himla gärna fråga Danny om han kan hitta några belägg för att pizzakartonger är en större miljöbov än etanoln (som alltså kött är)? Och om källsortering verkligen är den räddningen som jorden behöver när det faktikst ser ut att gå käpprätt åt helvete.

Jag svarar nej. Danny, sluta vara så jävla dum. Och WWF, sluta upp med apolitiska fåndummerier.

/Johanna

 

Advertisements

Alltså är så himla ledsen att jag missade Unga läkare som började idag på femman! Såg de sista fem minuterna och det verkade ändå lovande. Man kanske kan tycka att jag borde få nog av sjukhusmiljön på jobbet, men icke! Jag vill ha mer, och gärna med fler sjuksköterskor i fokus också! Hur mycket jag än gillar till exempel Grey’s anatomy så får den typen av serier en att tro att läkarna är gudar som gör precis allt i vården med patienterna medan det i verkliga livet är långt ifrån sanningen. Men vi kan väl låtsas att det är så då.

Hur som så verkar det vara lite av en boom i sjukhusserier nu, skrev ju för ett par veckor sedan även om AT-läkarna som går på SVT.  Tänker genast att det svenska måste vara bättre då det känns mer “på riktigt”, annars brukar man ju tycka att originalprogrammen är bättre, t ex som med Biggest loser där det svenska programmet är sjukt tråkigt medan jag alltid sitter och lipar till Bob och Jillian när de går på tv. Mycket kan man säga om USA men är det något som de är riktigt bra på så är det att skapa dramatik!

/Pernilla


Tittade på ännu ett avsnitt av TV-cirkeln idag, där  de pratade om Catelyn Starks syster och hennes galenskap, makt och ammande 10-åriga son. Detta fick mig att tänka på en text ur “Fräls oss ifrån kärleken” av Suzanne Brögger, där hon en smula freudianskt menar att incesttabut är grunden till vårt patriarkala samhälle. Eller åtminstone någon antropolog hon intervjuar. Tanken är att om det är tillåtet att ligga och vara ihop med sin första kärlek, mamman, så skulle sönerna inte hänga med fäderna och uppgå i manssamhället  och dess förtärande manlighet. Något sånt i alla fall. Tänkte att det är precis detta Catelyns syster gör; hon har tillskansat sig makt och planerar att hålla kvar den genom att odla en “nära” relation till sin son, en son som alltid kommer att hålla henne om ryggen.

Visserligen är väl denna något märkliga relation långt ifrån den värsta. Game of Thrones verkar  snarare jobba efter devisen incest är bäst och då är en ammande 10-åring rätt lam i jämförelse.

/Johanna


Kommer ni ihåg hur Brody såg ut i första avsnittet när han blev “fritagen” av amerikanska militären? Jag satt just och tänkte på det idag för vad jag kan minnas såg han verkligen ut precis som att han hade suttit inlåst i en grotta i flera år utan möjlighet att tvätta sig eller klippa sig, ja ni vet. Men det dröjde ju inte alltför lång tid in i serien innan vi fick reda på att Brody i själva verket blivit utsläppt ur cellen långt tidigare för att lära Abu Nazirs son Issa engelska och åter såg ut som vanligt, eller som man kan tänka sig att han brukade se ut dvs. Så vad hände då däremellan och tills att han blev hämtad hem? Var det så väl planerat av Abu Nazir att han typ ett år innan det hände sa till Brody att han inte längre fick klippa sig och att han dagar eller veckor innan inte fick tvätta sig osv? Jag har lite svårt att få det att gå ihop. Vad tror ni? Det känns ju hur som helst inte direkt som en slump att det blev vid just det utvalda tillfället som stormningen ägde rum.

/Pernilla


Det började med en olustkänsla. Den som säger att alla andra är så himla spännande, quirky, mystiska, smarta, intelligenta osv.  Häromdagen såg jag en repris av förrförra årets Så mycket bättre  (ja jag vet, jag ser alldeles för mycket sämpiga repriser) och kände plötsligt hur olustet blev till skav. Det var Christer Sandelins program och alla gjorde sitt bästa för att bedyra hur trevlig, snäll, kul och lätt han är. Det var ordet lätt, som i social och dumpratandes,  som fick mig att känna mig illa till mods.  Plötsligt inser jag: JAG är ju min egen omgivnings  Christer Sandelin! Glättig, lättsam och kallpratandes om allt möjligt ointressant. Lätt och lika djupsinnig som en guldfisk.

Givetvis var denna insikt rätt obehaglig.  Tills han sa de bevingade orden (okej, fritt citerat) : “Ibland måste man ladda batterierna och bara vara ensam. Och äta glass och runka!”
Jamen hur sant liksom?

/Johanna


Svtplayade “nya” Babel för några dagar sen.  Alltså nytt som i med den nya programledaren Jessika Gedin.  Jag är själv väldigt förtjust i Jessika och har varit det sen jag började lyssna på Spanarna i P1 och blev därför himla glad när jag fick veta att det var hon som skulle ta över programledariet. Även såhär efter de två första avsnitten är jag nöjd. Hon var trevlig, kunnig och liksom folklig men  sval och själva programmet var trivsamt.   Läste en krönika i GP som sågade båda Jessika Gedin och själva programmet för viljan att behaga och hur det märks i själva konceptet. Och visst, det är ju inte så lite förutsägbart med EXAKT samma varje vecka, bara olika gäster. Men så har det väl alltid varit? Och så är väl alla liknande studioprogram?

En annan störig grej var att säsongens första gäst var Per Hagman. Har visserligen inte läst något av honom, men liksom, han är 44 år och fortfarande en “konstnärsman” som flyr runt hela världen och skriver böcker om bohemiska människor, samt var inblandad i  svartklubben Tritnaha med gamla Timbrostjärnan Johan Norberg och andra dum-nyliberaler . Vad finns det att gilla?

Jag gillade däremot diskussionen kring biståndslitteratur.  Som man kanske, med mycket god vilja, kan kalla bist-lit. I alla fall enligt Babelredaktionen. De avhandlade bland annat folks hat mot biståndarbetare och kom in på dubbelmoral sämre än ingen moral alls?-spåret. Nu var de ju verkligen inte först på bollen, och till och med jag hade dagen innan diskuterat just detta med en vän. Likväl var det en intressant och relevant diskussion.

Slutbetyg: Helt klart bra. Jag vill se mer Jessika Gedin på tv!

/Johanna


Det här är väldigt besvärande att erkänna, men vilken underbar nyhet att kändis-Robinson kommer igen! Robinson är troligtvis den ultimata dokusåpan och med gamla deltagare blir det helt klart ännu snaskigare.  Det fina är också att de flesta har någon form av relation till Robinson, då extremt många  samlades framför tvn för att bevittna denna “vuxenmobbning”. Det känns på något vis väldigt Hylandskt och vackert. Ett slags folkhem i miniformat. Eller inbillar jag mig bara? Men visst var det moralpanik och extrema kvällstidningsrubriker? Inte minst efter att en deltagare tog livet av sig. Alltså deltagaren som var världens första utröstade Robinson-deltagare. Klart detta nya tv-fenomen måste känts obehagligt.

En av deltagarna som ska tillbaka till ön är Robban. Såklart.  Minns så himla väl hur han, helt olovandes, hade gömt en tandborste i kalsongerna på sig själv. Tror jag läste det i Vecko Revyn, eller visade han det till och med på tv? Tänkte i alla fall att tandborsten måste ha smakat snopp och varit smutsigare än vad han än kunde ha hittat på ön. Helt klart information jag hade kunnat vara utan känner jag såhär i efterhand.

Tillsist: Ikväll började  Svenska dialektmysterier igen.  Givetvis var det superbusigt av Fredrik Lindström att vara full i tv och dessutom bland verklighetens folk! Och det VAR bra tv. Ändå kände jag att någonting saknades. Kändes lite tunt och omustigt. Men helt klart mysigt.

Men tandborsten då?

/Johanna