"Game's the same, just got more fierce"

Monthly Archives: December 2011

Ytterligare några avsnitt in i serien är jag fast. Jag är inte längre ofokuserad och irriterad på alla manliga män, utan inser istället att det är ett sjujäkla bra manus och mångbottnade karaktärer vi har att göra med. Jag är särskilt förtjust i sällskapsdamen Joanie Stubbs. Vet fortfarande inte helt varför, men hon känns liksom både stark, svag, ledsen och handelskraftig samtidigt. Sen ska jag väl inte sticka under stolen med att jag gillar att hon är homosexuell, skulle bli så himla trött om hon istället ville ligga med stela och präktiga Bullock (vilket visserligen änkan Alma redan suktar efter, så ligga med hedersknyffel-kvoten blir nog fylld tillslut ändå). I vilket fall, med tanke på hur få kvinnor som gestaltas så känns det ändå lovande.  Jag menar, även könsöverskridande Calamity Jane känns intressant och uppiggande i en serie där kvonnor främst är en handelsvara som ägs av Al eller Cy. Jane har vid flera tillfällen blivit kallad diverse saker, som t ex halvkvinnan, men samtidigt känns invånarna relativt tillåtande och verkar inte finna henne allt för konstig. Hon tillåts istället vara en egen person som både tar hand om barn och sjuka samtidigt som hon dricker alldeles för mycket  och är inte så lite ful i mun. En riktig person helt enkelt.

Såg igår avsnittet där Flora och hennes bror(?) rånar Joanie. Alla män i hela Deadwood vill troligtvis ligga med Flora (eller förlåt, de fina och snälla männen som t ex Bullock och Star vill varken ligga med horor eller minderåriga. Det är så vi vet att de är hyvens), och hon spelar på sitt oskyldiga utseende och ålder. Egentligen är hon precis sådär som jag på något plan efterfårgade förra gången jag skrev om Deadwood; förför kvinnor, rånar och är allmänt rå. Alltså som vilken man som helst i serien. Jag visste ju visserligen inte om det var det jag vill ha, men samtidigt känns det uppfriskande. Äntligen en serie där kvinnor tillåts vara hela människor!

/Johanna

Advertisements

Varje jul brukar jag hinna fylla luckorna mellan paketöppning och knäcktuggande med mer eller mindre avancerade bok/tv-projekt. Ett år sträckläste jag Harry Potter-böcker. Ett annat jobbade jag mig genom alla säsonger av Vänner. I år blev det något mindre ambitiöst i form av omstart på Glee-fronten. Jag närmar mig nu slutet av säsong två och har fått återuppleva highlights som Sues bröllopsklänning, Lady Gaga-avsnittet och ponny-tröjstrenden. Det finns inget bättre än att sträck-se serier och veta att man har eoner av avsnitt bara ett klick bort.

En miniserie har jag hunnit med också, såg första avsnittet av South Riding på SVT och då otålighet är mitt mellannamn letade jag upp de resterande två avsnitten på annat håll. Välspelat och stiligt lantligt 30-tal, men man har sett det mesta förut. Jag ställer högre hopp till Mildred Pierce som jag planerar att kasta mig över när andan faller på. Eller när alla Glee-avsnitt blivit sedda..

/Linde


Jag får alltid fantastiskt bra presenter och julklappar av Alex och en av dem i år var serien “Fables”. Nu pratar vi alltså i bokform. Likt OUAT handlar det om sagofigurer som lever i exil, ute i “verkligheten”. Det finns ju vissa brister i OUAT till exempel det att antalet sagofigurer tycks vara aningens begränsade. I Fables däremot, som för övrigt utspelar sig i New York, verkar det finnas alla sorter, och de som inte ser mänskliga ut får bo långt ute på landet, om de nu inte har tillräckligt med pengar för att köpa sig en “magic spell” dvs. Just detta problemet har till exempel skönheten och odjuret som efter hundratals år tillsammans har börjat få äktenskapsproblem vilket gör att odjuret börjar förvandlas tillbaka igen. Och vet ni vem som styr över hela staden då? Snövit. Hon är extremt lik den elaka häxan i OUAT, möjligtvis något mer sympatisk. Men likväl kall och hårdnackad.
Det finns många likheter med OUAT men hela klimatet känns lite råare i NY än i Storybrook. Bara det att alla de elaka sagofigurerna har fått amnesti sen de flydde ut i exil är ganska fantstiskt! Där sitter den elaka häxan som åt upp Hans och Greta och trycker i sin lägenhet medan stora stygga vargen har blivit sheriff, precis som i OUAT.

/Pernilla


Någon dag ska jag göra den där enkäten jag med, men vet inte hur länge till ungen sover så då känns ett kort inlägg mer på sin plats. Egentligen kan jag tänka på något annat än att vårt badrum nu är klart och att vi äntligen kan duscha hemma igen, men det är ju absolut inget med TV-klubben att göra. Så istället får jag skriva om Plus, som jag såg en repris av häromdagen.

Alltså såhär är det: när jag var 17- 18 år hatade jag barn intensivt. Tyckte att de var helt onödiga och förstörde ens åka till New York eller Berlin och leva dekadent och bohemiskt-drömmar och skrek irriterande när man ville sitta ner och känna sig missförstådd. När jag var 23 fick jag själv barn, vilket inte alls var med i mina planer, men givetvis älskar jag min unge, och numera tyckr jag att barn är precis som andra människor; några är söta och några är hemska. Nu till saken: på SVT:s Plus pratade Lyxfällan-Charlie om vad föräldrar köper till sina barn. Några föräldrar fick berätta vad deras barn önskade sig och det var verkligen en never ending-lisa på saker som helt jävla svindyra, som exempelvis Iphone, Ipad, Ipod, TV-spel i 800-kronorsklassen, hund, dator osv i all evennerlighet.  Inget konstigt med eller? När jag själv var barn ville jag ha en swimmingpool, så det är väl ingen nyhet att barn har drömmar om dyra saker. Det märkliga var dock hur förälrarna ställde sig till detta. Mina egna föräldrar gav mig givetvis ingen pool av den enkla anledning att det är dyrt och att barn inte behöver precis allt de önskar s. Dagens föräldrar resonerar tydligen helt annorlunda. De verkade mer tycka att det det var lite dumt att barnen ville ha så mycket grejer, men aja, vill de verkligen det så vilka är då de att förvägra sina barn sann lycka? Det här gör mig så jäkla upprörd att jag känner det gamla barnhatet komma fram igen, jävla snorungar som bara vill ha och ha och utan att blinka gladerligen ruinerar sina föräldrar. Så himla vidriga. Inser visserligen att det är föräldrarnas fel, men ändå. Otacksamma små kräck!

/Johanna

 


Här kommer mina svar på enkäten Pernilla hittade på en annan bra tv-blogg!

1. En serie som aldrig borde lagts ner?

Blev väldigt ledsen över att Pushing Daisies lades ner, och dessutom hamnade serien lite illa mitt i manusstrejken. Fanns mer att ge tror jag!

2. En serie du önskar att fler tittade på?

Jag sprider Buffyevangeliet så fort jag får chansen!

3. Favoriten bland de nya serierna för säsongen?

De enda helt nya serierna jag sett är Homeland, Once Upon A Time och Revenge. Och där drar nog Homeland det längsta strået.

4. Din favoritserie nånsin.

Man har ju olika favoritserier för olika syften, men Buffy har ju egentligen allt man kan önska. Så; Buffy.

5. En serie som du hatar?

Säkert en stor mängd, men jag försöker undvika att lägga min tid på dålig tv.

6. Ditt favoritavsnitt av din favoritserie?

Ojoj, svårt! Men mest sedda Buffy-avsnittet måste vara Once More With Feeling. Tätt följt av Something Blue, och med A New Man som bubblare. Är väldigt svag för Spike+Giles i kombination.

7. Minst favoritavsnitt av din favoritserie?

Det finns ju en del kalkoner i tidiga Buffy, säsong ett..

8. En serie alla borde titta på?

So You Think You Can Dance. Eller nej, bara om man har vett att uppskatta det!

9. Bästa scenen nånsin?

Det är ju helt omöjligt! Får be att återkomma.

10. En serie som du inte trodde du skulle gilla men slutade upp med att älska? [Konstig svenska i den frågan.]

Kanske So You Think You Can Dance. Inte ett skvatt dansintresserad (och själv totalt obegåvad på den fronten.) Men jag älskade det från första stund, och gör så än idag!

11. En serie som gjorde dig besviken?

Var smått besatt av Scrubs, men vill minnas att från sjunde säsongen dalade det rejält och fina Scrubs kändes plötsligt helt främmande. Nu ser jag det inte alls, trist.

12. Ett avsnitt du sett mer än fem gånger?

Alla avsnitt av Stolthet & Fördom. Tidigare nämnda Once More With Feeling. Samt s08e01 av Family Guy, Road to Multiverse.

13. Favoritserie från barndomen?

Are You Afraid Of The Dark. Lagom läskigt, uppkrupen i sängen med godispåsen i högsta hugg varje fredag efter skolan.

14. Manlig favoritkaraktär?

Spike i Buffy. Stewie i Family Guy. Niles i Frasier.

15. Kvinnlig favoritkaraktär?

Rory i Gilmore Girls. Rachel i Glee.

16. Guilty pleasure-serier?

Antikrundan. Och de flesta matlagningsprogram.

17. Favoritminiserie?

Stolthet & Fördom. Jane Eyre. Emma. Sherlock. Brittiska välproducerade miniserier är som godis för mina ögon.

18. Favoritserie som började tidigare än 2000?

Buffy, Frasier, Simpsons

19. Bästa cast?

Hjälp. Kanske Frasier? Alla känns så klockrena, till och med hunden.

20. Favoritkyss?

Kanske den här?

21. Favoritpar?

Ned & Chuck i Pushing Daisies!

22. Favoritserieavslutning?

Gilmore Girls fick mig att storgråta. Frasier slutade så fint för alla. Fast överlag gillar jag miniseriers avslutningar bäst, det blir rejäla avslut och inga himla öppna-slut-för-vi-kanske-gör-en-säsong-till-vi-får-se-vad-tittarsiffrorna-säger.

23. Mest irriterande karaktär?

Tyler/Declan/Kara i Revenge är de senaste nykomlingarna. Tara i True Blood. Och karaktärer som jag både älskar och irriterar mig på är exempelvis Lorelai och Jess från Gilmore Girls.

24. Bästa citat?

“Out. For. A. Walk. Bitch” är ju en favorit yttrad av Spike i Buffy.

25. En serie du planerar att titta på (ny eller gammal)?

Har en lånad första Battlestar Galactica-säsong av Pernilla liggandes här hemma. Kommer bara inte igång!

26. Största OMG-ögonblick?

Svårt. Game of Thrones bjöd på några. Första säsongen av Dexter. Skandalutröstningar i So You Think You Can Dance har också framkallat en del OMG-ögonblick. Och en hel mängd av dansnumren också såklart.

27. Bästa pilotavsnitt?

För länge sedan kom det ett långfilmslång pilotavsnitt av en serie som hette Dark Angel. Det var så bra att jag och mina vänner slaviskt följde denna usla serie en hel säsong i hopp om att åter få en glimt av storheten från piloten. Besvikelsen!

28. Första tv-besatthet?

Ingen aning. Kanske Lois & Clark? Seinfeld? Sedan kom Buffy in i bilden. Och Gilmore Girls tätt efter.

29. Pågående tv-besatthet?

Serier jag regelbundet spanar startdatum på är SYTYCD, Sherlock och nästa säsong av Game of Thrones. Ingen pågående, men skulle inte ha något emot att få se upplösningen av Revenge här och nu tack.

30. Sorgligaste karaktärsdöd?

Som Pernilla sa, Dennys död i Grey’s Anatomy fick mig att gråta floder. Kommer bara på filmkaraktärer som dör sedan, verkar vara mer populärt att ta död på dem än på tv-seriekaraktärer?

/Linde


En lite annorlunda roll för Kelsey Grammer. Vad tror ni?

/Pernilla