"Game's the same, just got more fierce"

Category Archives: Dokumentärer

År 2000, för vissa en förhistorisk tid, en annan skulle precis börja gymnasiet. Good times! Om det inte vore för CSI, en serie som jag ändå först tyckte var bra och spännande (skyller på ungdomen) men som med sina spin-offer urartade till en poseringstävling utan dess like. Men inspirerade blev folket, kommer ni ihåg att Britney Spears skulle utbilda sig till CSI? Gissar att det rann ut lite i sanden.


Men som vi älskar mordgåtor! Från det fiktiva CSI, Criminal minds, Bones, NCIS och lite modernare True detective till dokumentära poddar som geniala Serial och Aftonbladets pågående Fallet.

Tittar just nu på The Jinx, en dokumentär i miniserieformat om Robert Durst som är misstänkt för försvinnandet av sin fru, mordet och styckningen av sin granne och mordet på en av sina bästa vänner. Varför kommer han gång på gång undan? När det i Serial byggs ett fall nästan enbart på indicier kan rikemanssonen Bob Durst stycka en man och bli friad för självförsvar. Världen är sjuk och vi är nästan lika sjuka som inte längre nöjer oss med fiktiva berättelser utan nu vill ha äkta varan, dock skyddade långt långt bort i vår tv-soffa i lilla Sverige.
Reality i all ära men nu längtar jag faktiskt mest till Arkiv X, ni har väl inte missat att det kommer nya avsnitt? Vi får vänta ända till januari 2016 men jag spår att mulder och scully kommer vara hetare än någonsin! Ålder verkar ha den effekten på hollywoodskådisar, eller så är det bara jag som hamnat på andra sidan av 30..


Det är fullt upp just nu. Jag måste inte bara se alla Pretty little liars-avsnitt som gått (av helt onödiga skäl alltså), utan är dessutom tvungen att börja titta på både nya och gamla Beverly Hills. Sistnämnda pga att jag ska skriva c-uppsats om hur kristendomens roll ser ut i de båda serierna och hur det har förändrats på 20 år. Känns ganska så peppigt eftersom både ungdomsserier och religion är precis min kopp te. Möjligen kommer jag att delge en del saftiga upptäckter här också, vi får väl se.

I övrigt har jag tittat klart på Fringe (lite sorgligt, men ganska nöjd ändå! Väntar med recension tills Pernilla sett klart) och Revolution har uppehåll, precis när det började bli bra och allt. Hur vi ens kommit så långt är en gåta, det är inte så lite kackigt tidvis. Girls har ju börjat igen också, men har bara hunnit med två avsnitt än så länge, så jag har inte bestämt mig än om det är bättre eller sämre. En tanke bara: varför har Hannah stringtrosor? Känns inte det out of character på något vis? Hipsters i Sverige har väl inte stringtrosor liksom? Eller lever jag bara i en extremt skyddad tanttrosevärld?

Ikväll kommer jag att se Uppdrag Granskning om män som näthatar kvinnot. Vet att jag borde bli så jävla arg och vilja skjuta varenda man på gatan, men istället blir jag så avgrundslöst ledsen. Blir väl troligtvis gråtfest ikväll, hur okonstruktivt det än är. Sen får jag fanimig skärpa mig.

/Johanna


När jag skrev att jag inte hinner titta på tv längre var det givetvis lite av en lögn, jag hinner så klart med en hel del slötittande framför det vanliga tv-utbudet. Faktiskt finns det ett program som jag alltid försöker se om jag jobbar dagtid för då kommer jag nämligen hem i perfekt tid för Property ladder! Det går på kanal 8 kvart i fem på vardagarna och det handlar kort sagt om vanliga människor som försöker göra sig en hacka på att renovera hus. Man kan tro att det skulle bli tråkigt att se samma sak om och om igen, för det är litegrann som i Lyxfällan, att de gör samma fel varje gång och t ex inreder efter sin egna smak istället för vad som folk gillar generellt samt att de alltid har helt orealistiska förväntningar på budget, tidsåtgång osv, men varje program har sin egen charm ändå. Roligast är när de gör om och bygger ut stora hus, små lägenheter däremot är inte lika intressant. I och för sig imponerande att se vad man kan göra med ett litet utrymme för att ge illusionen av att lägenheten är större än vad den är.  Önskar själv att jag var lite mer krativt lagd på det viset, men har som tur är en begåvad storasyster som sköter det alldeles utmärkt!

OBS: Rolig kuriosa: Programledaren Sarah Beeny är alltid gravid, men hennes mage är olika stora varje gång. Undrar hur många barn hon kan vara uppe i nu?

/Pernilla


Såg precis första delen av tre av dokumentären Skönhetsbubblan på SVT1. Alltså, upprörande är bara förnamnet. På så många olika plan. För det första: snälla vidriga vaxfrisyrskillar, sluta upp med era hora/madonnakomplex! För det andra: Det är obehagligt hur vi ser på kvinnor som opererar sig. Det handlar inte om huruvida det är farligt med operationer och utseendefixering utan om kön, klass och den gudomliga naturligheten. För guuuud så tacky med ankläppar, eller hur?  Tillslut kommer dessa kvinnor att ångra sig och vilja vara smakfulla och svala men de fattar det bara inte än. Och då har de tappat något, då är det försent. Borta är äktheten, autenticiteten och naturligheten. Den där naturligheten som är så eftertraktad, tråkigt bara att de där arbetarklassbrudarna träffade Bingo Rimér innan de hann inse det.

Nä men allvarligt. Vad är problemet? Jag tycker också det är hemskt att kvinnans kropp är ett objekt och en produkt. Att tjejer vill skära av blygdläppar eller gå och fettsuga sig på lunchrasten. Allt det här har med vårt patriarkala samhälle att göra. Själv är jag också utseendefixerad, men jag tar till andra metoder. Metoder som ses som helt okej, till och med önskade för en tjej i min ålder. Så inte beror det enbart på att folk helt plötsligt värnar om kvinnors rätt till sin egen kropp. För det är ju aldrig någon som bryr sig annars. Nej, det här handlar om hur en respektabel kvinna ska föra sig och se ut. Hon ska minsann inte se ut som en porrstjärna och helt ogenerat prata om att skära i “muffan”. Det är tacky, obekvämt och hotfullt. Och samtidigt lite jobbigt, för allt vi vill göra är att rädda dessa tjejer. Rädda dem från sig själva. Krama dem och säga att de duger som de är. Precis som de är med lite mascara, lagom färgat hår och en smakfull klänning utan urringning.

/Johanna


Har egentligen inga stora tankar på gång så därför framför jag de små:

  • När jag SVTplayade ett program om supercrocs och andra superfräsiga miljongamla och utdöda krokodiler sa den, numera osynliga, hallåan att de har krokilprogram hela veckan. Detta gällde alltså förra veckan (tyvärr alla crocofans). Vet inte riktigt varför just krokodiler tillåts vara på tapeten men nog är det välkommet alltid. Ungen gillade det också.
  • Ett annat SVT-program jag sett det senaste är den engelska serien Den njutbara trädgården. Den handlar om Alys Fowler och hennes lilla bakgårdsträdgård där hon odlar allt i en salig röra. Jag ska inte ljuga, det här är livsstilssporr på hög nivå och jag liksom sitter och drägglar. Det är fina blommor (som såååklart går att äta), mustiga örter, gulliga höns och Alys själv har lockigt rött hår, ser naturligt hurtig ut och är i stort sett självförsörjande på mat. Hon bakar, steker omelett på Getrudes och Alices ägg,  gör fläderchampagne och verkar sådär löjligt lycklig. Det är verkligen tilltalande, men då och då blir det lite väl präktigt.  Ibland blev det floskelfest utan dess like, som när hon bakar bröd och i efterhand sitter och stönar av vällusta och mässar om dagligt bröd och yadayadayada. Eller som när hon steker omelett på egna ägg och förnumstigt påpekar att det är kemikaliefritt och miljövänligt och allt sånt. Antar att det ska vara lite fräcka vinklingar och annorlunda ljus, men motljus  på en fager kvinna i blommig klänning ute i landet känns lite tramsigt. Oj, vad neggo jag låter ser jag nu. Trots att jag fortfarande drägglar av välbehag.
  • Fringe alltså. Vi tittar bara på det efter lillkorvens sängläggning och vissa dagar gör jag inget annat än längtar efter en gäspning och gnugg i ögonen. Då åker han i säng illa kvickt!

    /Johanna

 


Alltså är så himla ledsen att jag missade Unga läkare som började idag på femman! Såg de sista fem minuterna och det verkade ändå lovande. Man kanske kan tycka att jag borde få nog av sjukhusmiljön på jobbet, men icke! Jag vill ha mer, och gärna med fler sjuksköterskor i fokus också! Hur mycket jag än gillar till exempel Grey’s anatomy så får den typen av serier en att tro att läkarna är gudar som gör precis allt i vården med patienterna medan det i verkliga livet är långt ifrån sanningen. Men vi kan väl låtsas att det är så då.

Hur som så verkar det vara lite av en boom i sjukhusserier nu, skrev ju för ett par veckor sedan även om AT-läkarna som går på SVT.  Tänker genast att det svenska måste vara bättre då det känns mer “på riktigt”, annars brukar man ju tycka att originalprogrammen är bättre, t ex som med Biggest loser där det svenska programmet är sjukt tråkigt medan jag alltid sitter och lipar till Bob och Jillian när de går på tv. Mycket kan man säga om USA men är det något som de är riktigt bra på så är det att skapa dramatik!

/Pernilla


Dokumentären “Beroende av tv-serier” går just nu på tvåan, verkar intressant! Repriseras två dagar framöver.

 

/Pernilla