Eftersom jag är en sån sjujäkla rubriksättare hade detta inlägget arbetsnamnet Johanna Söderhagen och den medelklassiga tv-moralismen, men det får ju finnas gränser.   I vilket fall, innan när jag stod i duschen kom jag plötsligt på mig själv med att sjunga: “Om du vill ha mig nu kan du få mig så läääääääääääätt, vinegrääätt.” Detta mästerverk kommer från det gamla P3 radioprogrammet Pang Prego, då de sångbattlade om vilken som egentligen är den bästa såsen. Jag älskar verkligen radio, ungefär lika mycket som tv faktikst. Men visst är det så att mitt radioälskande är lite mer okej än TV-intresset? Lite mer intellektuellt och intressant?

Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag anar en viss nymoralism kring tvtittande. Kanske är det så enkelt som att när pöbeln också fick tillgång till platttv och annat fräckt så blev det inte riktigt lika intressant längre. Eller kanske det verkligen är så att tv gör oss dumma och passiva. Frågan är dock om det inte gäller typ allt i vår kultur.  Även radio. Eller internet för den delen.  Det enda jag vet är att medelklassen inte bör se på tv, och om det gör det så ska det inte vara på en tv. Kanske på en dator. Då blir det hela lite mer okej. Jag vill så gärna kontra med att att ropa “Public service hallååå!”, men det liksom fastnar i halsen. För då gör ju egentligen precis samma misstag som denna ängsliga medelklass jag just nu häcklar. För att fritt citera min kloka syster: “Du behöver inte försvara dig! Du behöver inte säga att du tittar på kvalitativ tv. Vad spelar det för roll?”  Och hon har ju helt rätt. Visst kan det vara lärorikt att titta på UR, men samtidigt är inte exempelvis Lets dance mer passiviserande  än något annat i vårt samhälle. Skulle tro att de flesta jag känner ägnar fler timmar vid facebook än framför tvn, och att stalka ett gammalt ex eller lägga upp festbilder med vintagekänsla är ju knappast höjden av politiskt engagemang. Eller vad vi nu förväntar oss att vi ska engagera oss i om vi inte äger en tv.

Och genom detta inlägg har jag därmed gjort det mest ängsligt medelklassiga som finns: att häckla och ifrågasätta medelklassiga beteenden. Som om det inte finns nog med Lindströms och Schyfferts här i världen.  Tröttsamt. Men en tv har jag i alla fall!

/Johanna