"Game's the same, just got more fierce"

Category Archives: Fantasy

Så sitter man här med magen fylld av knäck och hjärnan behagligt dåsig och försöker tänka tillbaka på året som varit. Det första som slår mig är att det varit alldeles för ont om tid för tv-tittande. Och det andra är att det finns två utropstecken som utmärkt sig i den magra skörd av tv-serier som faktiskt setts, och som av en händelse också varit i tv-klubbens fulla fokus. Jag tänker på de två utmärka andrasäsongerna av Homeland respektive Game of Thrones. Välgjorda, påkostade och genomarbetade, och med Showtime/HBO som välvilliga sponsorer med plånboken vidöppen. Att dessa serier också slagit igenom hos gemene man märktes inte minst under årets julklappsutdelning då båda serierna dök upp som dvd-boxar bakom tomtemönstrat inslagspapper till olika generationer i familjen. Utmärkt tycker jag, att det inte bara är fredagsmys-TV á la Let’s Dance som slår hemma hos diverse Svenssons.

Till mig från mig kom en komplett box av Vänner som tidig julklapp och nu varvar jag SVT-playade avsnitt av På Spåret med härlig 90-talsnostalgi från första säsongen med Ross och gänget. Alldeles utmärkt lättuggat för en uttröttad hjärna. Blickar jag framåt så är det egentligen inte så mycket nya serier jag hoppas på under 2013, utan ser faktiskt mest fram mot två välproducerade tredjesäsonger av Homeland och GoT, den sistnämnda börjar faktiskt redan 31 mars. Annars säger jag som jag sagt tidigare, i år SKA jag börja titta på Battlestar Galactica. Och med det sagt önskar jag God fortsättning, och Gott Nytt TV-År!

/Linde

Advertisements

Jag tycker att det varit mycket snack och lite verkstad kring den påstådda feminismen i Game of Thrones, det har snarare mest handlat om en mossig voyeur-orgie som vi tidigare nämnt här i TV-klubben. Jag tittade på klappa-oss-själva-på-axeln avsnittet S02E00 en bit in i säsong två då detta återigen nämndes, med starka kvinnor och bla bla bla. Vad har dessa starka kvinnor gjort hittills? Inte svimmat? Inte suttit inlåsta i ett torn och trånat efter drömprinsen? Jag kräver faktiskt lite mer än så för att anse att vi ens kan nämna feminism och Game of Thrones i samma mening.

Dock tycker jag mig se en ljusning nu. Underbara Briennes drastiska introduktion, Cerseis hemlighetsfulla krigsplaner och Daenerys beslutsamhet om att ta tillbaka tronen bådar gott. Och när alltfler kvinnor avslöjar/avslöjas sina mans-alter egon utan större dramatik, där avslöjandet snarare avfärdas som något helt naturligt och praktiskt blir jag glad. Nu hoppas jag att Daenerys ska hitta sina skepp och drakar och kunna ge sig in i spelen om tronen på samma (eller bättre) villkor än alla gubbs som brölar omkring nu, att läskiga Melisandre slutar att använda Stannis som spelbricka och själv träder in i kampen och att Arya lyckas med sina sabotageplaner för Lannisters. Extra bonus om Sansa kommer till sina sinnens fulla bruk och gör sig av med vidriga Joffrey på valfritt spektakulärt sätt så vi slipper honom en gång för alla. Då står jag där redo med feministsvimpeln i högsta hugg.

 

/Linde


Och så kom nya säsongen av Game of Thrones. Som alla har längtat. Med betoning på alla, för jag verkar vara den enda som inte höjer serien till skyarna. Visst är den bra, men det är något som skaver för min del. Försöker rannsaka mig själv och komma på varför jag är så tråkigt kritisk, och kommer fram till följande :

  • Jag tål inte kostymfilmer/serier. Trodde ett tag att det handlade om bara 1800-talsfilmer med typ Colin Firth i, men jag känner mig ovänligt sinnad även till det här. Kanske har det inte så mycket med kostymerna att göra som att det ska vara högtravande gammalt. För även om GoT är fantasy så är det klart medeltidsinspirerat, på många olika plan. Som mycket annan fantasy. Och jag gillar det inte. Jag gillar inte 1800-tal och jag gillar inte medeltid. Däremot gillar jag saga och övernaturligheter, så mer sånt tack.
  • Det är för mycket gubbar som ser likadana ut. Gubbar med lite skägg , gubbar med mycket skägg och gubbar i rustning, så ser Game of Thrones ut extremt ofta. Dessa gubbar pratar också ofta om tråkiga saker. Kanske mest för att jag inte kan hålla koll på vem det faktikst är.
  • Känner mig extremt tråkig, klyschig och PK, men jag har faktikst något emot kvinnosynen. För mycket bröst helt i onödan och för få intressanta och komplexa kvinnor. Men visst, det blir säkert bättre. Kanske inte mindre bröst men mer kvinnoskildringar åtminstone.

Hädar jag nu? Är jag helt fantasyokunnig och bör låta bli den genren? Men trots allt ovan så vill jag bestämt se hur det går, och inte bara för att det är en klubbserie. Inte minst för att varje avsnitt känns som en jäkla storfilm. Får liksom popcorntics och läsklust bara av själva vinjetten.

Typiskt tråkig gubbe utan skägg.

/Johanna


Tittade på ännu ett avsnitt av TV-cirkeln idag, där  de pratade om Catelyn Starks syster och hennes galenskap, makt och ammande 10-åriga son. Detta fick mig att tänka på en text ur “Fräls oss ifrån kärleken” av Suzanne Brögger, där hon en smula freudianskt menar att incesttabut är grunden till vårt patriarkala samhälle. Eller åtminstone någon antropolog hon intervjuar. Tanken är att om det är tillåtet att ligga och vara ihop med sin första kärlek, mamman, så skulle sönerna inte hänga med fäderna och uppgå i manssamhället  och dess förtärande manlighet. Något sånt i alla fall. Tänkte att det är precis detta Catelyns syster gör; hon har tillskansat sig makt och planerar att hålla kvar den genom att odla en “nära” relation till sin son, en son som alltid kommer att hålla henne om ryggen.

Visserligen är väl denna något märkliga relation långt ifrån den värsta. Game of Thrones verkar  snarare jobba efter devisen incest är bäst och då är en ammande 10-åring rätt lam i jämförelse.

/Johanna