"Game's the same, just got more fierce"

Category Archives: Science fiction

Har precis sett första avsnittet och är inte så imponerad, men jag hoppas det tar sig!

Några generella reflektioner: Det känns extremt spretigt, vad ska den här serien handla om? “Insamling” av nya förmågor? Bekämpandet av bad guys? Och vilka är dem? Ska tvillinggenierna anses charmiga?

Frågorna är många och svaren få! Om jag orkar mig igenom några fler avsnitt återstår att se, är ärligt talat mer sugen på typ kameleonten? Om ni minns? Men det är ju ändå Joss Whedon, han förtjänar minst två, kanske tre(!) chanser.

/Pernilla

ps. Det här med att blogga från mobilen? Ingen hit. ds.


Det är fullt upp just nu. Jag måste inte bara se alla Pretty little liars-avsnitt som gått (av helt onödiga skäl alltså), utan är dessutom tvungen att börja titta på både nya och gamla Beverly Hills. Sistnämnda pga att jag ska skriva c-uppsats om hur kristendomens roll ser ut i de båda serierna och hur det har förändrats på 20 år. Känns ganska så peppigt eftersom både ungdomsserier och religion är precis min kopp te. Möjligen kommer jag att delge en del saftiga upptäckter här också, vi får väl se.

I övrigt har jag tittat klart på Fringe (lite sorgligt, men ganska nöjd ändå! Väntar med recension tills Pernilla sett klart) och Revolution har uppehåll, precis när det började bli bra och allt. Hur vi ens kommit så långt är en gåta, det är inte så lite kackigt tidvis. Girls har ju börjat igen också, men har bara hunnit med två avsnitt än så länge, så jag har inte bestämt mig än om det är bättre eller sämre. En tanke bara: varför har Hannah stringtrosor? Känns inte det out of character på något vis? Hipsters i Sverige har väl inte stringtrosor liksom? Eller lever jag bara i en extremt skyddad tanttrosevärld?

Ikväll kommer jag att se Uppdrag Granskning om män som näthatar kvinnot. Vet att jag borde bli så jävla arg och vilja skjuta varenda man på gatan, men istället blir jag så avgrundslöst ledsen. Blir väl troligtvis gråtfest ikväll, hur okonstruktivt det än är. Sen får jag fanimig skärpa mig.

/Johanna


Endast tre avsnitt kvar att se i sista säsongen av Fringe och jag börjar få lite separationsångest. Har tidigare skrivit om att jag inte varit så förtjust i denna sista säsong eftersom allt är så mörkt och allvarligt och dystopiskt. Men så kom räddningen i förra avsnittet då Walter muntrade upp avsnittet med en klädsam LSD-tripp, se och njut!

/Pernilla


Efter bara ett par avsnitt in i sista säsongen är jag ändå lite besviken. Johanna hade visst rätt om att det nu blir tillbaka till framtiden igen men gud vad jag tycker det är tråkigt. Jag har jättesvårt för Olivias och Peters nu vuxna barn och det är ärligt talat lite obehagligt med Peters ömmande blickar på sin dotter som han senast såg när hon var 4 år men som nu är nästan jämngammal med honom då varken han eller några andra i Fringe-teamet åldrats någonting. Ni fattar?

Sen gillar jag inte den här tråkiga dystra nazist-framtiden heller, allt blir så deppigt, jag längtar bara tillbaka till Boston och labbet och Walter och hans ko. Ska det vara så mycket begärt att allt bara kan få vara som vanligt?!
Mvh/bakåtsträvaren


Säsong fem av Fringe har premiär om en vecka och jag och Alex är äntligen i fas! Ynka 3 avsnitt kvar står mellan oss och lördagen och en splitter ny/sista säsong. Det var ju nära att inte bli en säsong 5 överhuvudtaget då fox ansåg att tittarsiffrorna var för låga och att det tydligen skulle ha en direkt dålig inverkan på deras andra serier. Har förstått att det är många som inte gillat de senaste säsongerna och tyckte att det var bättre i början men det håller jag inte alls med om. Retrospektivt upplever jag att det var alldeles för många lösa trådar och fristående avsnitt vilket jag inte anser tillför serien något. I stället har man utvecklat karaktärerna och frångått deras mest stereotypiska drag. Men visst har det väl varit lite ups and downs, framförallt var det jobbigt när Peter försvann och jag var inte alldeles förtjust i framtidsavsnittet där “the observers” lekte nazister men tack och lov var det tillbaka till verkligheten i nästa avsnitt. Jag ser i alla fall hemskt mycket fram emot en avslutande säsong, hoppas de binder ihop det på ett bra sätt!

/Pernilla


   

Förtillfället tittar vi väldigt mycket på Fringe här hemma. Efter snart fyra hela säsonger är det intressant att jämföra det med den serie som jag trodde var en slags förlaga: Arkiv X.  Förra året såg vi 7,5 säsonger (sen blev det bara kasst) av 9 möjliga av Arkiv X och jag älskade det. Visst, alla hundra standalone-avsnitt är tröttsamma men när det väl hettar till med själva arcen är Arkiv X verkligen toppklass.  Och Mulder och Scully, älskar dem! Gillar deras platoniska relation och den djupa kärlek de känner inför varandra, som författarna ändå behandlar hyfsat subtilt. Och David Duchovny är, trots att det bär emot att säga det, extremt karismatisk. Har till och med för mig att jag drömde om honom när vi var mitt uppe i vårt mest intensiva tittandet.  Så visst kan jag se anledningen till att han senare fick rollen som den ständigt uppraggad av puddingar utan trosor-Hank Moody i Californication. Karln är ju så jäkla charmig!

Jag har nu insett att Fringe inte alls är som Arkiv X. Och som helhet är den dessutom bättre. Och med en mycket mer sammanhållen och övergripande arc, som får ta betydligt mycket mer plats än i Arkiv X. Och så får man lagom kluriga tankevurpor i form av alternativa universum, tidsparadoxer och kaosteorin. Men huvudpersonerna Peter och Olivia kan inte mäta sig med Mulder och Scully, så är det bara. Och då tycker jag ändå att Joshua Jackson, som spelar Peter, är sådär småcharmigt rolig och smart och bra på alla sätt och vis. Och Anna Torv, Olivia, gör ett strålande jobb. Men Mulder och Scully var först och bäst och kommer alltid finnas i mitt hjärta.

/Johanna