Svtplayade “nya” Babel för några dagar sen.  Alltså nytt som i med den nya programledaren Jessika Gedin.  Jag är själv väldigt förtjust i Jessika och har varit det sen jag började lyssna på Spanarna i P1 och blev därför himla glad när jag fick veta att det var hon som skulle ta över programledariet. Även såhär efter de två första avsnitten är jag nöjd. Hon var trevlig, kunnig och liksom folklig men  sval och själva programmet var trivsamt.   Läste en krönika i GP som sågade båda Jessika Gedin och själva programmet för viljan att behaga och hur det märks i själva konceptet. Och visst, det är ju inte så lite förutsägbart med EXAKT samma varje vecka, bara olika gäster. Men så har det väl alltid varit? Och så är väl alla liknande studioprogram?

En annan störig grej var att säsongens första gäst var Per Hagman. Har visserligen inte läst något av honom, men liksom, han är 44 år och fortfarande en “konstnärsman” som flyr runt hela världen och skriver böcker om bohemiska människor, samt var inblandad i  svartklubben Tritnaha med gamla Timbrostjärnan Johan Norberg och andra dum-nyliberaler . Vad finns det att gilla?

Jag gillade däremot diskussionen kring biståndslitteratur.  Som man kanske, med mycket god vilja, kan kalla bist-lit. I alla fall enligt Babelredaktionen. De avhandlade bland annat folks hat mot biståndarbetare och kom in på dubbelmoral sämre än ingen moral alls?-spåret. Nu var de ju verkligen inte först på bollen, och till och med jag hade dagen innan diskuterat just detta med en vän. Likväl var det en intressant och relevant diskussion.

Slutbetyg: Helt klart bra. Jag vill se mer Jessika Gedin på tv!

/Johanna