Jag hade som sagt svårt att komma igång med den femte säsongen av True Blood, men till slut lossnade det, och serien är helt klart en sådan som vinner på att ses flera avsnitt i stöten. Och jag gillade det mesta i den här säsongen, vinkeln på religion, äntligen slut på sookiebillsookiebillsookieericsookiebill och en Pam som hela tiden balanserade (okej, hon föll några gånger) på det parodiska med sin släpiga röst och sin avmätta attityd. Till och med Jason var tolerabel större delen av säsongen. Tyvärr snubblades det på upploppet och säsongsavslutningen blev ett enda stort magplask (bonuspoäng för alla sportreferenser, någon?). Jag säger bara följande; Jasons psykos med sina white trash parents? Maurellas fyrlingfödsel? Hur enkelt det var att döda Russel? Bad Bill? Alcide på speed? Nej, synd på en annars bra säsong får jag säga.
/Linde
Efter en sommar mestadels fylld av dans (i tv-form då såklart) och några halvhjärtade försök att komma igång med fjärde femte (!) säsongen av True Blood så är jag redo för allt vad hösten har att erbjuda. I september rasar det in båda nya bekantskaper och gamla favoriter i tablåerna och följande står på min att se-lista:
1. Glee återkommer med en fjärde säsong och jag väntar med intresse på vilka karaktärer som blir kvar, och hur de handskas med den eventuella high school graduation-problematiken.
2. Revolution är TV-klubbens nya serie för hösten och det vi sett hittills bådar gott!
3. Från andra sidan atlanten kommer en copycat av den moderniserade Sherlock. Förmodligen inte lika bra som i BBC:s tappning, men med en kvinnlig Watson och en tvättäkta britt som Sherlock så kommer jag ge Elementary åtminstone en chans, kanske till och med två.
4. September avslutas med dubbla premiärer av andrasäsonger. Revenge, vars såpoperaintriger faktiskt aldrig tröttade ut mig i första säsongen, återkommer och jag bänkar mig återigen för smaskig hämnd.
5. Sist ut, och kanske bäst av allt, andra säsongen av Homeland. Pepp på det!
/Linde
Till skillnad från Johanna så längtar jag inte det minsta till några rutiner eller höstsäsonger! Jag är faktiskt ganska nöjd med att det inte går något jag “måste” se på tv just nu. Inte bara för att det finns så mycket annat man vill göra när det faktiskt är ljust och ibland lite varmt ute men också för att det är OS-sändningar i full gång! Jag är troligtvis den enda tv-klubbsmedlemmen som faktiskt tittar på och uppskattar sport-tv. Allra roligast var ju såklart banhoppningen och framförallt fälttävlan som ju var så sjukt spännande och där Sara Algotsson till och med tog silver men även friidrotten har någon särskild liten plats i hjärtat hos mig. Tyckte alltid det var jätteroligt att hoppa höjd och springa 60m och allt det där när man gick i grundskolan och fick möjligheten att testa lite av varje. Det är faktiskt något jag saknar nu i vuxna livet för nu ska man antingen vara skitduktig i det man gör och träna tusen gånger i veckan eller så är det korplagen man får hänga med. Alex har försökt få med mig på någon slags öppen friidrottsträning på slottskogsvallen men jag är lite töntig och tänker att alla kommer vara så mycket bättre än mig och ja ni vet det där vanliga som man så lätt intalar sig själv, så det har det ju aldrig blivit något av. Och nu, när jag sitter här mer peppad är någonsin på att träna och komma i form, ja då är man gravid och otymplig och får ont bara av att gå i trappor. Nästa år kanske!
/Queen of procrastination
Jag hatar att börja varje inlägg med självhat och att jag inte förtjänar att vara en TV-klubbsdeltagare, men vad sjutton ska man göra när det är så himla sant. Men det har sina förklaringar (också ganska tröttsamt att ständigt förklara det): det är sommar =dåligt utbud + jag har ett barn som vaknar varje morgon med att skrika “BOMPA!”=sämsta kombon. Så vad gör man?
Först och främst längtar jag. Jag längtar efter september vilket betyder säsong två av Homeland och sista säsongen av Fringe. Jag längtar efter vardag och rutiner och att jag först då ska unna mig att se hela senaste säsongen av True Blood i ett svep. Jag är trött på den här sjukt opeppiga sommaren och förväntningarna på att något kul ska hända. Såna där förväntningar som gör att innesittande och TV-tittande känns lite futtigt. Hatar att känna mig futtig.
/Johanna
Johanna
Pernilla
Linde
TV-Klubben 