Eftersom vi precis skaffat HBO-kanalen (gratis i 6 månader, gört du med!) med tillhörnade seriebibliotek (som i ärlighetens namn är sådär än så länge, saknas mycket) fick jag för mig att, under tiden jag målade en sänggavel,  titta på första säsongen av True Blood. Det var ganska roligt, men också tråkigt att behöva gå igenom vissa saker än en gång. Minns att jag förra gången tyckte att Sookie/Bill-relationen var ganska fin och inget jag reflekterade något mer över. Men nu! Herregud, Bill var ju precis lika vidrig som han är nu. Redan på den tiden var han hela tiden på  gränsen till riktigt ond och när han inte var det mässade han “Sookieh is mah” på ett otroligt obehagligt och kontrollerande sätt. Och allmänt tråkig dessutom.

Det är lite trist att det är så spridda säsonger av de flesta serier, av True Blood finns till exempel bara säsong 1 och 4. Men visst finns det också en del glädjeämnen, jag är ju lite lycklig över båda Carnivale säsong 2 och hela första säsongen av Girls, som aldrig blev färdigtittat i våras.  Tror dessutom att det kommer bli mycket bättre framöver.

Jag insåg förrsten häromdagen att jag inte sett eftermiddagstv på hur länge som helst, och med tanke på allt nytt och bra jag har möjlighet att titta på är det ju inte så konstigt. Varför titta på en 5 år gammal repris av Top Model där Tyra Banks går loss när jag kan ta igen mig på Girls? Samtidigt känns det lite tomt, skräptv och märkliga repriser är lite av min grej. Lika delar sorgligt som skönt kanske.

 

Till sist: Homeland är fortfarande väldigt intensivt. Och bra. Fattar inte hur de ska följa upp med det här. Men snälla, bort med Dana. Orkar inte med hennes deppiga “vi dödade faktikst en männika FINN!”-blick.

/Johanna