Kan som bekant inte släppa Homeland (Har gjort ett försök och har nu på två dygn sett nästan hela säsong 5 av True Blood. Funkar dock inte). Funderar lite på varför jag gillar Carrie så mycket, trots alla hennes fel och brister. Kom då att tänka på vad en av mina bästa vänner sa till mig en gång för himlans massa år sedan. Hon menade att folk tycker om mig för att jag använder ansiktsuttryck väldigt mycket, att jag har ett livligt minspel. Och med detta menas även fula och extrema miner antar jag.

Precis så tänker  jag om Carrie (eller Clair Danes?). Herregud vilka miner, hon har verkligen en förmåga att uttrycka en känsla. Eller hundra. För det mesta ser hon verkligen helt förskräcklig ut, och det är det jag gillar. Det är något befriande och härligt när folk vägar vara fula (och då menar jag inte som i spexa loss och göra fula miner på ett foto) och visa precis allt det de känner. Och inte bara ansiktet är i ständig rörelse, även hennes kropp visar tydligt olika sinnesstämningar. Men varför är det här så avväpnande?  För det tycker jag att det är. Kan det bero på att det inte är så ofta vi träffar en människa som är så transparent? I ett sådant ansikte ryms inga baktankar, inget hålls igen. Det kanske känns tryggt i samhälle där alla förväntas sälja sig själva med sina bästa egenskaper och där de dåliga enbart förväntas vara ett pikant inslag. Kanske vi alla bär på drömmen om att slippa ha självkontroll, hålla igen och se oss själva som varumärken.

(Nu hyllar jag visserligen indirekt mig själv här, inte riktigt meningen. Jag är ju verkligen inte på något sätt som Carrie. Verkligen inte!)

 

/Johanna