LOST-skaparen J.J Abrams  har varit inblandad i en rad olika serier, som till exempel Felicity, Alias, Fringe, Alcatraz och nu senast Revolution. Och vad har nu dessa gemensamt? Jo, samtliga serier har en kvinna i huvudrollen. Egentligen borde det ju inte vara anmärkningsvärt, men dessvärre är det det. Och det som är ännu mer sällsynt är så pass nyanserade, mångfacetterade och välskrivna kvinnor.  Vad som dessutom är än mer anmärkningsvärt är hur Abrams skapat Felicity, vilken handlar om en osäker tjej som börjar plugga på college. Som jag minns det kunde jag verkligen identifiera mig med Felicity och det kändes ärligt och absolut inte skildrat genom en manlig blick. Även Fringes Oliva Dunham är en fantastisk karaktär som inte låter charmiga Peter överskugga hennes storhet, utan det står klart och tydligt att serien är hennes. Smarta, hårda, mjuka, trasiga, stoiska Olivia.  Till min glädje har Olivia och Peter fått en dotter, vilken de besöker i säsong 5, och hon är precis lika fantastisk som sin mamma. Det som förvånar mig är att Abrams inte gjort en grej av det, till skillnad från exempelvis Joss Whedon som är tydlig med sin feministiska agenda. I alla fall i Buffy. Sen är ju visserligen inget Abrams gjort lika bra som Buffy, men ändå. Jag är i vilket fall  ytterst tacksam för att han skrivit bra kvinnoporträtt,  medvetet eller ej.

På grund av detta blev jag därför inte speciellt förvånad när jag fick se vem som var huvudpersonen i Revolution. En tuff ung tjej, Charlie, som inte behöver någons hjälp och som ger sig ut i den farliga världen i jakt på sin bortrövade bror. Men bara en halvtimma in i piloten blev jag faktiskt lite besviken. Alltså guuuud vad trökigt hon. Buhu hit och buhu dit, moralprat om family values och stora blanka ögon. Visst, det är ju bra att hon både kan vara stark OCH känslig, men det hela känns bara väldigt stereotypt och tråkigt. Ingen ny Olivia direkt.  Men likväl äe det kul att en stor och hyllad serieskapare väljer att casta kvinnor som huvudroller i alla nya potentiella succéer, det ger mig hopp om framtiden.

Bla bla bla bla

/Johanna