Jag kan för tillfället inte sluta tänka på Homeland. Sånt jag störde mig på förra säsongen, så som trovärdigheten, stör mig inte alls längre utan nu är jag helt fast. En grej jag tänkte på i avsnitt 4 den här säsongen är hur Lauder är Brody på spåren. Han tror visserligen inte att han är en terrorist, utan snarare jobbar för CIA, men likväl märker han att något inte står rätt till. Lauder är alkoholist och verkar ha tappat det helt då han tar sig in i Brodys hus och gapar till Jess om hur hennes man har fuffligheter för sig. Detta är ju givetvis inget trevligt beteende av Lauder, och Jess kallar honom galning och ringer Mike som hjälper henne att lyfta ut det däckade fyllot.

Men alltså, känns inte det här väldigt bekant? Var det inte precis såhär Carrie behandlades när hon misstänkte Brody i slutet av säsong 1? Nu är ju visserligen Carrie något något av en galning (vilket jag visserligen tycker om) men det blir extra tydligt när hon anklagar Brody, precis som i fallet med Lauder. Okej att de har psykiska sjukdomar och dricker för mycket men gränsen går tydligen vid att anklaga en hedersam familjefar och krigsveteran för olagligheter. Men grejen är ju att båda har rätt. Inga andra ser ju det Carrie och Lauder ser, vilket leder in mig på min spaning: Är det alltid såhär? Är vi vanliga människor som godtroget godtar allt lurade? Och är det istället de där vi kallar galningar som har rätt? Får flashbackkillar för lite kredd helt enkelt? Det kanske är de som ser alla konspirationer för vad de verkligen är – sanningar? Herregud, får huvudvärk av denna tanke.

/Johanna