Efter bara ett par avsnitt in i sista säsongen är jag ändå lite besviken. Johanna hade visst rätt om att det nu blir tillbaka till framtiden igen men gud vad jag tycker det är tråkigt. Jag har jättesvårt för Olivias och Peters nu vuxna barn och det är ärligt talat lite obehagligt med Peters ömmande blickar på sin dotter som han senast såg när hon var 4 år men som nu är nästan jämngammal med honom då varken han eller några andra i Fringe-teamet åldrats någonting. Ni fattar?

Sen gillar jag inte den här tråkiga dystra nazist-framtiden heller, allt blir så deppigt, jag längtar bara tillbaka till Boston och labbet och Walter och hans ko. Ska det vara så mycket begärt att allt bara kan få vara som vanligt?!
Mvh/bakåtsträvaren