Igår tittade jag, grannen och två galna barn på säsongsstarten av Solsidan och åt tacos. Väldigt rekorderligt såklart. Jag har inte sett mycket av Solsidan överhuvudtaget, mer än några avsnitt första säsongen. Det jag är mest fascinerad över hur man kan ta en överklassmiljö och göra igenkänningskomik av det hela. Hur kan verklighetens folk relatera till det här? Sen förstår jag givetvis att liknande strukturer finns överallt, bara att det är andra saker man skryter om eller skäms över. Men ändå? Istället för igenkänningshumor tänker jag att det möjligen driver med överklassen, eller hur fölk tror att de beter sig, men det är ju just igenkänningen som det trycks på?

I övrigt tycker jag verkligen att Fredde och Mickan är hemska karaktärer; platta, trista och förutsägbara. Det är mycket möjligt att det finns folk som dem, men det blir ändå inget vidare kul då det är en ointressant stereotyp, som både imiterats alltför många gånger, samt saknar lager. Alltså det här med att de får löss och Mickan skriker högt och är alldeles förstörd, är det verkligen humor värd en stor humorserie 2012? Finns många fel i det icke-skämtet.

 

Ikväll ville jag se (men missade pga barnprogram): Torka aldrig tårar utan handskar. Ingen kan få mig att fulgrina som Jonas Gardell.

Ikväll såg jag istället: Homeland, som förövrigt är vår nya klubbserie. Så den får vänta några dagar på att avhandlas. Men, hurra!

/Johanna