Det här med barn och TV-tittande är ett jäkla gissel. Av den enkla anledningen att jag vill kunna kissa i fred på morgonen har jag Barnkanalen-tränat min unge ganska länge, och det tog bra lång tid innan han brydde sig ett dugg. Men så en dag bara det gick.  Och då kom ångesten. Är det verkligen bra att ungen springer upp ur sängen för att titta på sommarlovsmorgon? Är verkligen SÅ tindrande ögon och gapande mun helt sunt? Jag vill ju bara speeda upp rutinerna lite på morgonen, inte skapa ett beroende barn. Jag känner mig dock ganska lugn just nu vad gäller själva tittandet MEN, då kommer nästa orosmoln: vad är det för jäkla skitprogram mina ögons sten sitter och dregglar över?

Ungens absolut bästa just nu är Sommarlov. Och det har jag faktiskt inget emot, gillar verkligen Joni och Kringlan. Och lagomtrevligt att man ska vara vänner med vänskapsband och sånt. Gott så. Värre är det med Barnkanalens dubbade ungdomsserier som Hannah Montana. Alltså nej. Bara nej. Ingen ska behöva se det här. Eller Becky Richards regerar. Alltså plotten idag byggde på att killarna tyckte att tjejer har jobbiga vänskapsrelationer. Varför kan inte tjejer bara coola ner och vara lika lätta och softa som killar liksom?  Detta följdes av nåt tecknat om en pelikan som blev mobbad för att hon inte var fin nog för att få vara kompis med det snygga flamingotjejgänget. och de förkastade att pelikanen var helylle och snäll och hjälpte alla. För alla vet ju alla att en individ av det kvinnliga könet inte kan vara både snygg, snäll och smart samtidigt. Snygg=fåfäng=elak. Så. Extremt. Sunkigt. Och detta låter jag världens bästa glatt insupa.

Får nog helt enkelt kissa fort som fan.

/Johanna