Jag tycker att det varit mycket snack och lite verkstad kring den påstådda feminismen i Game of Thrones, det har snarare mest handlat om en mossig voyeur-orgie som vi tidigare nämnt här i TV-klubben. Jag tittade på klappa-oss-själva-på-axeln avsnittet S02E00 en bit in i säsong två då detta återigen nämndes, med starka kvinnor och bla bla bla. Vad har dessa starka kvinnor gjort hittills? Inte svimmat? Inte suttit inlåsta i ett torn och trånat efter drömprinsen? Jag kräver faktiskt lite mer än så för att anse att vi ens kan nämna feminism och Game of Thrones i samma mening.

Dock tycker jag mig se en ljusning nu. Underbara Briennes drastiska introduktion, Cerseis hemlighetsfulla krigsplaner och Daenerys beslutsamhet om att ta tillbaka tronen bådar gott. Och när alltfler kvinnor avslöjar/avslöjas sina mans-alter egon utan större dramatik, där avslöjandet snarare avfärdas som något helt naturligt och praktiskt blir jag glad. Nu hoppas jag att Daenerys ska hitta sina skepp och drakar och kunna ge sig in i spelen om tronen på samma (eller bättre) villkor än alla gubbs som brölar omkring nu, att läskiga Melisandre slutar att använda Stannis som spelbricka och själv träder in i kampen och att Arya lyckas med sina sabotageplaner för Lannisters. Extra bonus om Sansa kommer till sina sinnens fulla bruk och gör sig av med vidriga Joffrey på valfritt spektakulärt sätt så vi slipper honom en gång för alla. Då står jag där redo med feministsvimpeln i högsta hugg.

 

/Linde