Såg precis första delen av tre av dokumentären Skönhetsbubblan på SVT1. Alltså, upprörande är bara förnamnet. På så många olika plan. För det första: snälla vidriga vaxfrisyrskillar, sluta upp med era hora/madonnakomplex! För det andra: Det är obehagligt hur vi ser på kvinnor som opererar sig. Det handlar inte om huruvida det är farligt med operationer och utseendefixering utan om kön, klass och den gudomliga naturligheten. För guuuud så tacky med ankläppar, eller hur?  Tillslut kommer dessa kvinnor att ångra sig och vilja vara smakfulla och svala men de fattar det bara inte än. Och då har de tappat något, då är det försent. Borta är äktheten, autenticiteten och naturligheten. Den där naturligheten som är så eftertraktad, tråkigt bara att de där arbetarklassbrudarna träffade Bingo Rimér innan de hann inse det.

Nä men allvarligt. Vad är problemet? Jag tycker också det är hemskt att kvinnans kropp är ett objekt och en produkt. Att tjejer vill skära av blygdläppar eller gå och fettsuga sig på lunchrasten. Allt det här har med vårt patriarkala samhälle att göra. Själv är jag också utseendefixerad, men jag tar till andra metoder. Metoder som ses som helt okej, till och med önskade för en tjej i min ålder. Så inte beror det enbart på att folk helt plötsligt värnar om kvinnors rätt till sin egen kropp. För det är ju aldrig någon som bryr sig annars. Nej, det här handlar om hur en respektabel kvinna ska föra sig och se ut. Hon ska minsann inte se ut som en porrstjärna och helt ogenerat prata om att skära i “muffan”. Det är tacky, obekvämt och hotfullt. Och samtidigt lite jobbigt, för allt vi vill göra är att rädda dessa tjejer. Rädda dem från sig själva. Krama dem och säga att de duger som de är. Precis som de är med lite mascara, lagom färgat hår och en smakfull klänning utan urringning.

/Johanna