Jag är den enda medlemmen i tv-klubben som förstår att uppskatta storheten i Glee. Sedan tidiga tonår har jag älskat både musikaler och high school-filmer/serier, så det var naturligt att jag skulle välkomna Glee med öppen famn. Allt var rosenskimrande, karaktärerna var där, låtvalen var där, kläderna, miljöerna. Till och med temaavsnitten kom så småningom. Avsnitten rusade förbi. Men nu är vi en bit in i säsong 3. Och rosenskimret har avtagit. Det känns frustrerande att en serie med sådan potential sjabblar bort sig. Gör urusla låtval. Byter ut karaktärer. Kastar in nya. Tar tillbaka de gamla igen. Man får en känsla av att de skrivit manuset utefter skådespelarnas privata scheman. Det märkligaste exemplet är den irländske utbytesstudenten. Vad gör han egentligen där? Han sjunger inte, han påverkar inte, och ingen förstår ens vad han säger. Men jag är trogen mitt Glee. Och idag kom belöningen, ljuspunkten i tillvaron. Sectionals! Det var som att få gamla goda Glee tillbaka igen. Det finns hopp!

 

Glee S03 ”Mash Up”

/Linde